En liten olycksfågel
Har haft en bra dag (igår) som började med att vi försov oss till tandläkaren. Skulle egentligen jobbat efter så valde en jätte tidig tid men väckarkl har ju lagt av:(. Och jag är sjuker. Vi åkte till stan ändå eftersom vi skulle möte Pernilla efter tandis en snabbis och få julklappar. Och sen fick vi en ny tid till tandläkaren men 13.30. Passade även på att handla lite julklappar.
Men på vägen hem när de var dags att kliva av bussen, de var då de hände. Bussen stannade alldeles för långt från kanten. Och jag gick baklänges ut. Vilket jag alltid gör oavsett hur långt ifrån bussen står för de är lättast så. Har nämligen hänt att vagnen fastnat mellan bussen och trottoar(stavning)kanten. Men idag när jag kliver ut hamnade jag inte på fötterna. Det var bara is där så foten (fötterna) gled in under bussen och jag drog i backen med en jävla smäll och eftersom jag höll i vagnen fick jag med mig halva den ut på mig. Resten stod kvar i bussen. Och jag börjar skrika "hjälp mig upp, hjälp mig upp" Bella bara stod och stirra. De som klev av samtidigt vände sig om och STIRRA. Han som körde bussen satt bara kvar på sin plats. De kom fram en tjej och lyfte in vagnen i bussen igen och jag fick kravla mig upp. De gjorde ont i hela rumpan och svanskotan när jag reste mig. När jag sen fick hjälp med vagnen upp gjorde ont i handen. Och en annan tjej på bussen kommer fram och ger mig en handväska. Va tusan den är inte min. Självklart satt jag vid vagnplatsen men när jag gick av kastade jag väskan till ett annat säte?.
Halta bort till mormor (min mamma) för att hämta Sofie och lämna av Bella för att fortsätta handla. Och då har jag ett sånt grymt tryck i bakhuvudet och inser att jag slog i de med. De har typ strålat fram mot pannan. Men när jag ligger ner gör de ont mitt uppe på. Har fortfarande ont i huvudet:( Jätte ont.. De där trycket är kvar i bakhuvudet.. Tyvärr..
Hade jag inte varit tvungen hade jag slutat åka med östgötatrafiken. Men nu måste jag ju. Men jag kommer aldrig mer använda den hållplatsen..
Men på vägen hem när de var dags att kliva av bussen, de var då de hände. Bussen stannade alldeles för långt från kanten. Och jag gick baklänges ut. Vilket jag alltid gör oavsett hur långt ifrån bussen står för de är lättast så. Har nämligen hänt att vagnen fastnat mellan bussen och trottoar(stavning)kanten. Men idag när jag kliver ut hamnade jag inte på fötterna. Det var bara is där så foten (fötterna) gled in under bussen och jag drog i backen med en jävla smäll och eftersom jag höll i vagnen fick jag med mig halva den ut på mig. Resten stod kvar i bussen. Och jag börjar skrika "hjälp mig upp, hjälp mig upp" Bella bara stod och stirra. De som klev av samtidigt vände sig om och STIRRA. Han som körde bussen satt bara kvar på sin plats. De kom fram en tjej och lyfte in vagnen i bussen igen och jag fick kravla mig upp. De gjorde ont i hela rumpan och svanskotan när jag reste mig. När jag sen fick hjälp med vagnen upp gjorde ont i handen. Och en annan tjej på bussen kommer fram och ger mig en handväska. Va tusan den är inte min. Självklart satt jag vid vagnplatsen men när jag gick av kastade jag väskan till ett annat säte?.
Halta bort till mormor (min mamma) för att hämta Sofie och lämna av Bella för att fortsätta handla. Och då har jag ett sånt grymt tryck i bakhuvudet och inser att jag slog i de med. De har typ strålat fram mot pannan. Men när jag ligger ner gör de ont mitt uppe på. Har fortfarande ont i huvudet:( Jätte ont.. De där trycket är kvar i bakhuvudet.. Tyvärr..
Hade jag inte varit tvungen hade jag slutat åka med östgötatrafiken. Men nu måste jag ju. Men jag kommer aldrig mer använda den hållplatsen..
Kommentarer
Trackback
